Blog Image

Monday Morning Murmur

Om skrivande, livet på kontor, situationen i Mälarhöjden och veckan som gick.

Lägg Mamma Razzi på intranätet. Nedan finns tre exempel på hennes spaningar. Vill du läsa fler så se till att också ditt företag prenumererar. Här finns mer info om Mamma Razzi.

Behöver ni korta, tydliga och lockande texter till webben, bloggen, kundbrevet, personaltidningen eller pressreleasen? Jag skriver från scratch eller redigerar befintligt. Mejla mig nu och testa!

Värde(lösa) ord

Mamma Razzi Posted on 2010-02-25 14:46:48

Mitt gamla trötta projekt har fått en ny hurtig projektledare. För att riktigt markera vilken nytändning detta skulle leda till hade han lyckats trycka in en kick-off i projektbudgeten. En heldag i ett konferensrum på sajten.

Kick-offen följde standardagenda 1a: Först en lära-känna-varann-övning där vi skulle intervjua varandra och presentera något som ingen annan kände till medan alla andra ler artigt och säger Nämen och Tänka sig.

Sen visade projektledaren 58 powerpointbilder om projektets mål, syfte och organisation och efter denna utmaning var det lunch. Fisk till alla som inte kunde visa läkarintyg på allergi. Allt för att vi skulle slippa paltkoman på eftermiddan.

Efter lunch kom en stejkholder för att vittna om hur viktigt projektet var. Stekhållaren intog en bredbent manager stance och talade långsamt och VIPigt men kunde inte dölja att han hade bråttom till ett viktigare möte.

Dagens sista punkt var Värderingar. Hur vill vi ha det och hur ska vi ta det, skaldade den hurtige och slängde åt oss varsitt block med gula lappar och en tuschpenna. Släpp på flödet nu, manade han. Vara raka och ärliga! Kom ihåg att det gäller hur vi ska ha det tillsammans under det närmsta året!

När vi var klara läste projektledaren högt från lapparna:

– Högt i tak

– Säga vad man tycker

– Respektera varandra

– Prestigelöst

– Öppenhet

– Vara lyhörd

– Tillåtet att göra fel

– Våga fråga

– Stötta varandra

På den sista lappen hade någon förhoppningsfull själ skrivit “Ha roligt”. Dra mig baklänges. Det var precis samma ord som i mitt förra projekt! Och samma som vi tog fram efter förra omorganisationen. Och samma som ledningsgruppen beslutat för avdelningen…

Om vi nu har en uppsättning värdeord som gäller för alla avdelningar och projektgrupper, varför måste vi då ödsla tid på att hjärnsläppa fram dem om och om igen? Varför inte bara skriva in dem i personalhandboken en gång för alla? Klart och betalt, liksom. Och sen, när vi ändå är i farten, kan vi skriva dit vad nästa steg är: Efter konferensen arkiveras värdeorden hos den hurtige. Göms och glöms.



Tack kära kolleger!

Mamma Razzi Posted on 2010-02-25 14:46:00

Det är bra med kolleger. Dom vet så mycket. På varenda fikarast får man reda på saker man inte hade en aning om. Utan mina kollegor hade jag inte vetat hur man bakar den godaste kladdkakan, monterar en kattlucka eller balanserar en snöskoter i en svag sidolutning. Jag hade inte haft en aning om prisnivån på radhus i Staffanstorp, hur många steg man tar på en halvtimme eller hur mycket andras barn kan kräkas efter en amning.

Jag hade inte vetat att lågenergilampor innehåller kvicksilver och måste återvinnas, att El-Gigantens vägg med platt-TV känns fjösig när man varit på Mediamarkt, att man kan stå ute i T-shirt om det är minus 20 grader bara luften är torr, att man inte kan skylla fiskdöden på polackerna, att man kan klippa ner sina pelargoner i februari om de inte är sköra, att ett garageloft inte får inredas om det inte står i bygglovet, att det är otroligt snyggt med en roströd matta till ett mörkt bord, att BigMacIndex visar att det är billigare att tågluffa i Spanien än i Italien, att en shetlandsponny som kliar svansen kan masseras med utspädd jodopax, att mjölk, bananer, kaffe, ägg och potatis är dom ekologiska produkter som ger störst effekt på miljön, att en Kawasaki VN1600CL blir mycket snyggare med vita däckssidor men att smutsen nästan är omöjlig att gnugga bort, att en portabel potta i fören på båten gör att fruntimren kan uträtta sina behov utan att man behöver gå iland, att om man skiljer mig i USA är det bra att ge advokaten en generell power of attorney så att hon kan agera utan vidare underskrifter när man lämnat landet, att det är oförskämt enkelt att gå ner 46 kilo på ett år med GI, att man bör ha luft under kulan annars blir det en grop i huden när man piercat överläppen, att det är fullt möjligt att betala 1395:- för en skjorta, att man ibland måste byta aerobicspass för att få nya impulser, att man i längden tjänar tid om man stannar vid vätskestationerna under ett maratonlopp, att det blir snyggare att sy fast lappar med små stygn än med stora men att textillim också funkar, att lögnare brukar överdriva sitt nekande, att KING är för män som vill ha koll på trenderna men slippa utvikningsbrudarna, att Victoria och David Beckham döpt sina söner till Brooklyn, Romeo och Cruz, att sunspray finns i två olika styrkor och att man inte kan skriva vad kollegerna viskar om på fikarasten.



Jag, en ja-sägare

Mamma Razzi Posted on 2010-02-22 10:41:56

Efter gruppmötet i morse tog chefen mig åt sidan och sa:

– Vet du att dom som säger ja till förslag och nya idéer har mycket roligare? Dessutom är dom mycket trevligare för omgivningen.

Först förstod jag inte vad han pratade om. Han menade väl inte att jag… att JAG? Skulle vara gnällig? Jag som alltid kommer med konstruktiva kommentarer och bidrar med erfarenheter om hur vi gjort tidigare. Gnällig – pah!

Just som jag skulle ge honom Äh-kom-igen-nu-blicken, sa han att det bara var ett tips i all välmening. Jag hejdade mig. Det måste ju inte vara en dålig idé bara för att den kommer från honom. Jag gjorde en mental tvärvändning och tänkte: ”jag ger det en chans”. Från och med nu ska jag vara så där riktigt reklambyråpraktikant-positiv till allt och alla. Jag ska vara ett enda stort, öppet, varmt, härligt, levande YES!

Mitt nya liv började så fort jag kom tillbaks till datorn. I inkorgen låg ett mejl från Hertz om specialpriser på hyrbilar i Genève. Jag bokade en Audi A2 tredje veckan i mars. Nästa mejl var ett Viagra-erbjudande som slunkit förbi spamfiltret. Jag slog till på två paket eftersom jag verkligen ville spränga alla fördämningar. Sista mejlet var från en flicka i Elfenbenskusten som fått ärva tvåhundratusen dollar efter sin giftmördade farbror. Tyvärr var hon för ung för att banken skulle låta henne hämta ut arvet och hon behövde därför snabbt en förmyndare. Jag skulle få 20% av pengarna om jag accepterade. Jag mejlade snabbt över mitt kontonummer och min personliga kod så att den stackars tösen skulle kunna ordna överföringen.

Jag var på ett strålande humör och beslöt mig för att handla nåt gott till middag. Utanför affären blev jag erbjuden att köpa Situation Stockholm – självklart, att skänka pengar till Röda Korset – räcker 50 spänn eller tvingar det VD köpa ful-vin? och att byta till grön el – var skriver jag på?

Inne på ICA bildade demonstratriserna häck längs huvudgången. Kundvagnen studsade som en biljardboll mellan dem och fylldes snabbt med duopack grönsakshots, halvkilosförpackningar ekologisk fetaost med oliver, hemlagad ostkaka och hopfällbara durkslag i neonfärgad plast. Nu var jag på G.

När jag kom ut gav jag kundvagnen till en uteliggare, bytte till Telenor, blev ett Jehovas vittne, köpte mumsmums av 7A så att de skulle kunna åka på klassresa till Gotland och nappade på ett erbjudande om att äta för två men betala för en på restaurang Little Lebanon.

Jag hann knappt komma hem innan Jöinge Gård ringde och erbjöd fin planteringsjord – mycket bättre än stormarknadernas budgetmull. Jag slog till på en kubikmeter med leverans i april. Sen skaffade jag marknadens förmånligaste viltkollisionsförsäkring, anmälde mig till en kvällskurs i magdans och tecknade upp mig på en prenumeration på trosor från Hanky Panky.

När jag lagt mig kände jag att chefen haft rätt. Det ÄR roligare vara ja-sägare. Tänk vad mycket jag hade missat om jag varit lika avvaktande och ifrågasättande som jag brukar. Jag somnade lyckligare än efter en karta Prozac.