Michael Jackson hade aldrig klarat av livet i Mälarhöjden. Här bekymrar vi oss bara för såna virus som drabbar den som missar att förnya Nortonprenumerationen. That’s it. Ingen tänker vaccinera sig mot svininfluensan – och ingen tänker bli sjuk.

Vaccinationer strider mot våra grundläggande värderingar. Men problemet är inte, som verklighetens folk (läs: pöbeln) tror, de pikogram kvicksilver man får med varje injektion. Den mängden skrattar vi åt i Mälarhöjden. Den mängden andas vi in varje gång en lågenergilampa går sönder. Den dosen käkar vi tiofalt då vi breder oss en knäckemacka som vi täcker med rödlök och två egenhändigt fiskade strömmingsflundror som skulle kunna knäcka extra som termometrar.

Nej problemet med vaccinationer är att de är onödiga ety vi inte blir sjuka. Mälarhöjdare har inte tid och än mindre – anteckna detta – lust att vara sjuka. Vi varken kan eller vill vara borta från våra ansvarsfulla, stimulerande och ohemult välbetalda glassarjobb.

Verklighetens folk får all sin information om just verkligheten från Metro, text TV och nyheterna på Riks FM. Via dessa sanningsvittnen har verklighetens folk blivit itutade att det är lika fult att missköta sin hälsa som att vara passiva i valet av pensionsförvaltare. När det gäller vaccinationer har tre meningar trängt sig in deras medvetanden, mellan kändisbarn, höstens stövlar och Idol-Andreas hemliga kärleksliv: 1. Man kan dö av svininfluensan. 2. Man kan dö av vaccinet och 3. Eh, ja, vad var det tredje nu då..? Alltså, trots en djupt rotad bacillskräck, som får verklighetens folk att stå som truliga tonåringar när någon vill skaka hand, så svarar dom ”Vet inte” när Aftonbladet frågar om de ska vaccinera sig. De flesta motiverar sin tvekan med standardsvar 1A: “Jag har hört att det är farligt men jag har inte fått nån information.” Nehej, men om du nu är så totalt okunnig kanske du borde flytta två minuters uppmärksamhet från TV-guiden i Se&Hör och lägga dem på Vårdguiden istället?

När verklighetens folk försöker hälsa med händerna sammanpressade framför bröstet i en tafatt namaste håller vi mälarhöjdare på att garva oss harmynta. Då vill vi kindpussas och kramas värre än nånsin. När verklighetens folk öppnar toadörren med pappershandduken, som de sen snabbt kastar i papperskorgen medan de skjuter igen dörren med rumpan, öppnar vi med ett stadigt grepp om vredet och sätter dödsföraktande vår bara hud i direktkontakt med handtaget. När verklighetens folk oroar sig för att handspriten kan fatta eld väljer vi obesprutad frukt så att den garanterat dignar av bakterier, svampar, alger, sporer och virus. Och spritas det i Mälarhöjden kan du vara säker på att det handlar om mörk, aromatisk årgångsrom, inte genomskinlig apoteksgel som smetas på köksredskap, handväskor och dagisbarn.

Stolt, stursk och styvnackad. Sån är vår läggning. Inte bleksiktigt anemisk. Så tyvärr Jacko, det blir inga handskar, munskydd eller syrgastält i Mälarhöjden. Det är inte vår grej.