Blog Image

Monday Morning Murmur

Om skrivande, livet på kontor, situationen i Mälarhöjden och veckan som gick.

Lägg Mamma Razzi på intranätet. Nedan finns tre exempel på hennes spaningar. Vill du läsa fler så se till att också ditt företag prenumererar. Här finns mer info om Mamma Razzi.

Behöver ni korta, tydliga och lockande texter till webben, bloggen, kundbrevet, personaltidningen eller pressreleasen? Jag skriver från scratch eller redigerar befintligt. Mejla mig nu och testa!

Värde(lösa) ord

Mamma Razzi Posted on 2010-02-25 14:46:48

Mitt gamla trötta projekt har fått en ny hurtig projektledare. För att riktigt markera vilken nytändning detta skulle leda till hade han lyckats trycka in en kick-off i projektbudgeten. En heldag i ett konferensrum på sajten.

Kick-offen följde standardagenda 1a: Först en lära-känna-varann-övning där vi skulle intervjua varandra och presentera något som ingen annan kände till medan alla andra ler artigt och säger Nämen och Tänka sig.

Sen visade projektledaren 58 powerpointbilder om projektets mål, syfte och organisation och efter denna utmaning var det lunch. Fisk till alla som inte kunde visa läkarintyg på allergi. Allt för att vi skulle slippa paltkoman på eftermiddan.

Efter lunch kom en stejkholder för att vittna om hur viktigt projektet var. Stekhållaren intog en bredbent manager stance och talade långsamt och VIPigt men kunde inte dölja att han hade bråttom till ett viktigare möte.

Dagens sista punkt var Värderingar. Hur vill vi ha det och hur ska vi ta det, skaldade den hurtige och slängde åt oss varsitt block med gula lappar och en tuschpenna. Släpp på flödet nu, manade han. Vara raka och ärliga! Kom ihåg att det gäller hur vi ska ha det tillsammans under det närmsta året!

När vi var klara läste projektledaren högt från lapparna:

– Högt i tak

– Säga vad man tycker

– Respektera varandra

– Prestigelöst

– Öppenhet

– Vara lyhörd

– Tillåtet att göra fel

– Våga fråga

– Stötta varandra

På den sista lappen hade någon förhoppningsfull själ skrivit “Ha roligt”. Dra mig baklänges. Det var precis samma ord som i mitt förra projekt! Och samma som vi tog fram efter förra omorganisationen. Och samma som ledningsgruppen beslutat för avdelningen…

Om vi nu har en uppsättning värdeord som gäller för alla avdelningar och projektgrupper, varför måste vi då ödsla tid på att hjärnsläppa fram dem om och om igen? Varför inte bara skriva in dem i personalhandboken en gång för alla? Klart och betalt, liksom. Och sen, när vi ändå är i farten, kan vi skriva dit vad nästa steg är: Efter konferensen arkiveras värdeorden hos den hurtige. Göms och glöms.



Tack kära kolleger!

Mamma Razzi Posted on 2010-02-25 14:46:00

Det är bra med kolleger. Dom vet så mycket. På varenda fikarast får man reda på saker man inte hade en aning om. Utan mina kollegor hade jag inte vetat hur man bakar den godaste kladdkakan, monterar en kattlucka eller balanserar en snöskoter i en svag sidolutning. Jag hade inte haft en aning om prisnivån på radhus i Staffanstorp, hur många steg man tar på en halvtimme eller hur mycket andras barn kan kräkas efter en amning.

Jag hade inte vetat att lågenergilampor innehåller kvicksilver och måste återvinnas, att El-Gigantens vägg med platt-TV känns fjösig när man varit på Mediamarkt, att man kan stå ute i T-shirt om det är minus 20 grader bara luften är torr, att man inte kan skylla fiskdöden på polackerna, att man kan klippa ner sina pelargoner i februari om de inte är sköra, att ett garageloft inte får inredas om det inte står i bygglovet, att det är otroligt snyggt med en roströd matta till ett mörkt bord, att BigMacIndex visar att det är billigare att tågluffa i Spanien än i Italien, att en shetlandsponny som kliar svansen kan masseras med utspädd jodopax, att mjölk, bananer, kaffe, ägg och potatis är dom ekologiska produkter som ger störst effekt på miljön, att en Kawasaki VN1600CL blir mycket snyggare med vita däckssidor men att smutsen nästan är omöjlig att gnugga bort, att en portabel potta i fören på båten gör att fruntimren kan uträtta sina behov utan att man behöver gå iland, att om man skiljer mig i USA är det bra att ge advokaten en generell power of attorney så att hon kan agera utan vidare underskrifter när man lämnat landet, att det är oförskämt enkelt att gå ner 46 kilo på ett år med GI, att man bör ha luft under kulan annars blir det en grop i huden när man piercat överläppen, att det är fullt möjligt att betala 1395:- för en skjorta, att man ibland måste byta aerobicspass för att få nya impulser, att man i längden tjänar tid om man stannar vid vätskestationerna under ett maratonlopp, att det blir snyggare att sy fast lappar med små stygn än med stora men att textillim också funkar, att lögnare brukar överdriva sitt nekande, att KING är för män som vill ha koll på trenderna men slippa utvikningsbrudarna, att Victoria och David Beckham döpt sina söner till Brooklyn, Romeo och Cruz, att sunspray finns i två olika styrkor och att man inte kan skriva vad kollegerna viskar om på fikarasten.



Jag, en ja-sägare

Mamma Razzi Posted on 2010-02-22 10:41:56

Efter gruppmötet i morse tog chefen mig åt sidan och sa:

– Vet du att dom som säger ja till förslag och nya idéer har mycket roligare? Dessutom är dom mycket trevligare för omgivningen.

Först förstod jag inte vad han pratade om. Han menade väl inte att jag… att JAG? Skulle vara gnällig? Jag som alltid kommer med konstruktiva kommentarer och bidrar med erfarenheter om hur vi gjort tidigare. Gnällig – pah!

Just som jag skulle ge honom Äh-kom-igen-nu-blicken, sa han att det bara var ett tips i all välmening. Jag hejdade mig. Det måste ju inte vara en dålig idé bara för att den kommer från honom. Jag gjorde en mental tvärvändning och tänkte: ”jag ger det en chans”. Från och med nu ska jag vara så där riktigt reklambyråpraktikant-positiv till allt och alla. Jag ska vara ett enda stort, öppet, varmt, härligt, levande YES!

Mitt nya liv började så fort jag kom tillbaks till datorn. I inkorgen låg ett mejl från Hertz om specialpriser på hyrbilar i Genève. Jag bokade en Audi A2 tredje veckan i mars. Nästa mejl var ett Viagra-erbjudande som slunkit förbi spamfiltret. Jag slog till på två paket eftersom jag verkligen ville spränga alla fördämningar. Sista mejlet var från en flicka i Elfenbenskusten som fått ärva tvåhundratusen dollar efter sin giftmördade farbror. Tyvärr var hon för ung för att banken skulle låta henne hämta ut arvet och hon behövde därför snabbt en förmyndare. Jag skulle få 20% av pengarna om jag accepterade. Jag mejlade snabbt över mitt kontonummer och min personliga kod så att den stackars tösen skulle kunna ordna överföringen.

Jag var på ett strålande humör och beslöt mig för att handla nåt gott till middag. Utanför affären blev jag erbjuden att köpa Situation Stockholm – självklart, att skänka pengar till Röda Korset – räcker 50 spänn eller tvingar det VD köpa ful-vin? och att byta till grön el – var skriver jag på?

Inne på ICA bildade demonstratriserna häck längs huvudgången. Kundvagnen studsade som en biljardboll mellan dem och fylldes snabbt med duopack grönsakshots, halvkilosförpackningar ekologisk fetaost med oliver, hemlagad ostkaka och hopfällbara durkslag i neonfärgad plast. Nu var jag på G.

När jag kom ut gav jag kundvagnen till en uteliggare, bytte till Telenor, blev ett Jehovas vittne, köpte mumsmums av 7A så att de skulle kunna åka på klassresa till Gotland och nappade på ett erbjudande om att äta för två men betala för en på restaurang Little Lebanon.

Jag hann knappt komma hem innan Jöinge Gård ringde och erbjöd fin planteringsjord – mycket bättre än stormarknadernas budgetmull. Jag slog till på en kubikmeter med leverans i april. Sen skaffade jag marknadens förmånligaste viltkollisionsförsäkring, anmälde mig till en kvällskurs i magdans och tecknade upp mig på en prenumeration på trosor från Hanky Panky.

När jag lagt mig kände jag att chefen haft rätt. Det ÄR roligare vara ja-sägare. Tänk vad mycket jag hade missat om jag varit lika avvaktande och ifrågasättande som jag brukar. Jag somnade lyckligare än efter en karta Prozac.



Adventsbelysning

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-11-30 23:54:20

Adventsbelysning

Den 29 november gick startskottet för adventsbelysningen i Mälarhöjden. Till skillnad från vissa andra områden – inga namn, men vi vet alla vilka ni är – så håller vi på traditionerna och väntar till 1 advent. Här är det ingen som fuskar och kallar ljusslingorna för normal trädgårdsbelysning för att man med gott samvete ska kunna hänga upp den redan i oktober. Nej, utomhusslingorna har samma tidplan som inomhusstakar, stjärnor och dukar.

Det finns blott tvenne saker som är viktigare än belysningens startdatum:

  1. Att den lyser med fast sken. Inget blinkande, blippande eller annat som kan framkalla irritation eller epileptiska anfall hos grannar, smådjur och förbipasserande.
  2. Att det är vita lampor. Inga rosa, blå, ljusgröna eller andra färger som är för julbelysning vad TV3 är för det djuplodande reportaget.

Dessa förbud har inte beslutats vid något av villaägareföreningens rafflande årsmöten. De har inte ens diskuterats under föräldravandringar, glöggmingel eller middagsbjudningar. Det behövs inte eftersom ingen människa med högre IQ än kroppsvikt fascineras av elektrifierade skorstensklättrande tomtar, ”roliga” trädgårdstroll med inbyggda högtalare och renar med blinkande mular.

Det är alltså vita lampor med fast sken som gäller och den genomsnittlige mälarhöjdaren hänger upp en ljusslinga i äppelträdet och draperar idegranen i ett ljusnät från Konstsmide. Sen är det utvändiga adventspyntandet färdigt. Låg profil men hög kvalitet. Det kanske inte blir sobert och smakfullt i decemberdugget, men det är tanken som räknas. Härvidlag följer adventsbelysning samma regler som barnens alster i träslöjden. Med försiktighetsprincipen riskerar man heller aldrig att hamna på fel sida om den hårfina gränsen mellan värme och vulgo.

Men även Mälarhöjden har sina fläckar. Den bokstavstrogne påpekar att reglerna om vitt, fast sken inte sätter något effekttak. Sen klär han (förstås…) in balkongen i slingor, virar led-belysning runt samtliga trädstammar och hänger lysande platsistappar längs hela takfoten. Allting styrs av skymningsreläer och när de kickar igång flämtar gatubelysningen till och Vattenfall måste snabbstarta Forsmark 2 för att hålla nätspänningen uppe.

Sen har vi huset bakom Coop Konsum. Hardcore-pyntarna. Julomanerna utan gränser. Dom man har i åtanke när man känner att estetiska riktlinjer trots allt måste stadfästas i den lokala ordningsstadgan. Dom som åkt till Ullared och gått all-in på nissar, tonande stjärnor, neonljus runt stuprören, julgranar i plast som tänds, blinkar tre gånger och släcks. Gång på gång. Dygnet runt. Dom som till allmänt nöje och katharsis satsar på att bli vinterns samtalsämne och mål för helgpromenaderna. Dom som ser mod och livslust där söndagsflanörerna kitsch och dålig smak. Dom som lockar åskådare på samma grumliga grunder som bilolyckor. När man ser det huset är man ändå tacksam för att man bor i Mälarhöjden. För här vet vi att eländet inte kommer att vara ända fram till påska. Som i vissa andra områden.



Blogga

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-11-02 23:39:42

Tänk så mycket viktigt människor har att säga om vad de köper, vad dom äter och vad dom tycker om teve. Och tänk att människor har så genomtänkta åsikter om de politiska dagsfrågorna. Och tänk vilka spännande liv människor lever, vilka vansinniga äventyr de är med om och vilka pricksäkra observationer de gör, dag ut och dag in. Det borde klassas som brott mot mänskligheten att inte få ta del av allt som alla sett, gjort och tyckt den senaste timmen.

Har du hittills nickat jakande bor du inte i Mälarhöjden. Här varken skriver eller läser vi bloggar. Trots att vi tjänar mer, köper mer och reser mer än 97,3% av befolkningen är det ingen som har behov av att berätta om sina upplevelser i en blogg. Au contraire. Vi har varken tid eller lust att skriva om vår frukost med bovetegröt och nymixad hallongazpacho, vår nya NAD-receiver eller vilken smed vi anlitade för nya järnstaketet. Och även om vi hade tid, vi leker med tanken några sekunder, så skulle vi aldrig lägga ut denna information till allmän beskådan, så att folk skulle kunna lapa i sig och sen kommentera våra foton och vad vi gjort. Imbecilla kommentarer från kreti och pleti? Är du go i hela huvvet?

Att blogga är B. Att blogga är inte ens OK om du gör ditt livs resa, dvs sticker på två veckor till Brasilien med familjen. Just fuhgehddaboudid. Intresset att läsa om era ’äventyr’ i guidad grupp på chartrad buss med hotellövernattningar är mindre än noll. Ditt minutiösa fotograferande av och skrivande om vad ni ätit till frukost, souvenirerna ni prutade på och den vådliga forsfärden på Amazonas visar bara vilken fullkomlig färsking du är. I Mälarhöjden har minsta spädbarn trekkat i Nepal, snorklat på Stora barriärrevet och jagat björn från helikopter på Kolahalvön. Been there, done that, väck mig när du bloggat klart.

Vi kan ta att bli kallade överlägsna brats, för vi ser faktiskt ner på er, bloggare och bloggläsare. På bloggaren för att hon, precis som TV3, fyller rutan med ingenting. På bloggläsaren för att hon, precis som andra slötittare, inte har nåt viktigare att spendera sin vakna tid på. Så drick ett glas mjölk, kamma dig och skaffa ett jobb för i h*vete. Eller skaffa en flatcoated terrier, lär dig portugisiska eller mura en utegrill. Gör vad som helst där du får använda åtminstone en hjärncell. Och – vad du än gör – kom inte hit och svamla om att sociala medier är det nya svarta. För det är så genant när man märker att man lyft vänster hand mot pannan och blundar medan någon pratar med en. Men det kommer automatiskt. När situationen blir för pinsam.



Stavgång

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-10-26 15:39:54

I Mälarhöjden var våren 1999 stavgångens era. När sen hösten kom var stavgången lika vissen och ointressant som de förtvinade syrenblommorna och alla mälarhöjdare ställde unisont in dem i garaget. Där står de fortfarande bland andra långsmala redskap som räfsor, spadar och spett. I genomsnitt höll vi ut i ett kvartal. Tre månader, så länge travade vi omkring och peppade oss själva att stavar is the shit. Så länge försökte vi bränna kalorier i mängder som skulle fått Svullo att se anorektisk ut. Så länge försökte vi aktivera tidigare oanvända muskelgrupper med minimal skaderisk med hjälp av Gundepinnarna. Tre månader, lika lång tid som aquajoggingen, salig i åminnelse, fick några år senare.

Och precis som med vattenjoggingen kände vi oss löjliga redan från start. Nånstans innerst inne visste vi att detta inte var inledningen på ett livslångt partnerskap. Stavar är OK i skidspåret och för inlinesåkare med Ronnie Petersson-komplex, men som tillbehör till promenader på vanliga, torra, hela och rena och slätasfalterade trottoarer – Nej. Nu står de där i garaget och påminner om svunna tiders ambitioner på motionsområdet. Hade de inte varit så glasfibrigt blanka och oanvända hade de legat på tippen för länge sen. I ett decennium har de bara stått i vägen.

Men så plötsligt en dag händer det medan du sitter hemma och väntar på leveransen av nya kylskåpet, som du fått reda på ska komma mellan 9 och 12 (tack DHL för den exakta tidsangivelsen, vi har ju inget annat att göra än att sitta hemma och fundera över vilket sekel ert ruttplaneringssystem kommer ifrån). Då plötsligt kommer två skinntorra 80+tanter ångande. Med stavar. Och de plöjer fram med långa steg och kraftiga armtag så att dagisbarnen av ren självbevarelsedrift slänger sig i diket för att inte bli mosade.

Dom svårt solrynkiga tanterna är pigga och ler glatt åt ungarna i diket. Inte en min avslöjar att dom pysslar med nåt som är så mycket våren 1999 att det gör ont. Det här är krutgummor som inte tycker att det ligger en självmotsägelse i ”god morgon”. Det är tanter som aktiverar sig med bridge, kallar väninnorna för flickor och ser till att gubben fäller ner toalocket efter sig. Om han överlevt tills nu. Det är tanter som äger.

När de passerat och försvunnit i horisonten kravlar dagisbarnen upp ur diket och allt återgår till det normala. Trots den nyss upplevda Keno-händelsen är stavar fortfarande big nonos som inte ens skulle platsa som ironisk rekvisita när tonårskillarna drar runt och målbrottsskrålar och blottar sin rutiga Björn Borg i nogsamt framåtkammade frisyrer. Stavgång är fortfarande ute, löjligt och passé. Hör ni det flickor?



Kakaohalt

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-10-20 00:02:01

I Mälarhöjden handlar inte valet av choklad om liv eller död. Det är betydligt viktigare än så. Det handlar om vem du är. Men valet står inte mellan en vardaglig tvåhundragrammare Marabou Mjölkchoklad och en festlig tvåhundragrammare Frukt & Mandel. Nej här väljer vi mellan en bit Amedei 1 Cru Madagaskar, en bit Michel Cluizel 85 % och en bit Amano Montanya (begränsade upplagan.) En bit.

Ett råd i all välmening: Försök inte spela kännare genom att dissa mjölkchoklad i allmänhet för att hissa Marabous patetiska Premiumbluff. I så fall kommer du att ana en svag ryckning i mungipan hos den du försöker impa på. Det som inte sägs högt är:”Vad är nu detta för ett nationalmongo? Människan är ju för fan inte sann.” Kännarna vet att Premium bara är ett sätt att tjäna pengar på chokladvurmen och ett försök att borsta upp ett varumärke som i decennier matat oss med kakaohalter på 30% – och hjärntvättat oss att tro att det är världens godaste choklad. Men ingen med fungerande smaklökar anser att den vattniga, bittra, sorgliga Premium är en seriös ansats att lämna konfektyrträsket. En mälarhöjdare käkar hellre en chokladdoppad mördarsnigel, förutsatt att den fått bada i Valrhona Jivara, än tar Marabous grandiosa svindleriförsök i sin mun.

Rätt choklad ska förutom sinnessjukt höga kakaohalter också komma från rätt böna. Memorera följande: Den finaste heter Criollo och har en sensationell smak med obetydlig bitterhet. Den bibringar även den mest kräsne mälarhöjdare en närmast religiös upplevelse. Längst ner på listan hittar du ful-bönan Forastero (Hej Marabou!) som utgör 80% av världens produktion och ger en nästan svart choklad som är både bitter och otäck.

Nu vore inte Mälarhöjden Mälarhöjden om det inte anlades ett hälsoperspektiv på chokladätandet. På samma sätt som en gammelkommunist hittar roten till allt ont i klassamhället, Jimmie Åkesson har sina muslimer och en militant feminist finner alla orsakssamband som behövs i den rådande könsmaktsordningen, anlägger vi ett nyttighetsperspektiv på livet. Och i den grenen är mörk choklad en överdängare. Tryck på rätt knapp och du får en föreläsning om flavonoidhalter som slår dem i rött vin, grönt te och grönsaker med hästlängder. Du får höra om antioxidanter och hur de försvarar kroppen mot fria radikaler, stärker immunförsvaret och minskar risken för åderförkalkning och proppbildning. Du får veta att choklad innehåller teobromin som ger en koffeinkick men utan koffeinets giftiga effekter. Du får lära dig att choklad frigör en kroppsegen cannabinoid som gör att du blir lycklig. Och du tvingas intyga att du märker att chokladens serotonin har samma inverkan på humöret som solljus. Till sist kommer den lilla putslustiga slutklämmen: “Mörk choklad är faktiskt så nyttigt att man borde börja röka som motvikt för annars dör man väl aldrig i tid, hahaha.”

Följaktligen skulle en mälarhöjdsmamma aldrig drömma om att ställa fram O´Boy till melliset. Nej med hjälp av La Praline Gothenburgs drickchoklad à 240 kronor kilot serveras ungarna aptitliga antioxidanter, samtidigt som de skolas in på beska och styrka. Och till barnkalaset ordnas chokladfontän där telningarna istället för en påse av stormarknadens sockerkolorerade gelatinbitar får doppa jordgubbar och urkärnade päronkvartar i Callebaut.

Så om du är på besök i Mälarhöjden men inte förmår sucka hänfört över 98 procent utan tycker att belgisk lyxchoklad bara smakar beskt, om du inte vill motivera ditt chokladätande med näringsinnehållet, om du helt enkelt toklängtar efter en ljusbrun kaka intetsägande mjölkchoklad – håll tyst om du inte vill bli betraktad som svagsint. För att du är okunnig och haft en taskig uppväxt är visserligen en förklaring. Men det ursäktar inte idioti.



Vaccinationer

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-10-12 23:58:46

Michael Jackson hade aldrig klarat av livet i Mälarhöjden. Här bekymrar vi oss bara för såna virus som drabbar den som missar att förnya Nortonprenumerationen. That’s it. Ingen tänker vaccinera sig mot svininfluensan – och ingen tänker bli sjuk.

Vaccinationer strider mot våra grundläggande värderingar. Men problemet är inte, som verklighetens folk (läs: pöbeln) tror, de pikogram kvicksilver man får med varje injektion. Den mängden skrattar vi åt i Mälarhöjden. Den mängden andas vi in varje gång en lågenergilampa går sönder. Den dosen käkar vi tiofalt då vi breder oss en knäckemacka som vi täcker med rödlök och två egenhändigt fiskade strömmingsflundror som skulle kunna knäcka extra som termometrar.

Nej problemet med vaccinationer är att de är onödiga ety vi inte blir sjuka. Mälarhöjdare har inte tid och än mindre – anteckna detta – lust att vara sjuka. Vi varken kan eller vill vara borta från våra ansvarsfulla, stimulerande och ohemult välbetalda glassarjobb.

Verklighetens folk får all sin information om just verkligheten från Metro, text TV och nyheterna på Riks FM. Via dessa sanningsvittnen har verklighetens folk blivit itutade att det är lika fult att missköta sin hälsa som att vara passiva i valet av pensionsförvaltare. När det gäller vaccinationer har tre meningar trängt sig in deras medvetanden, mellan kändisbarn, höstens stövlar och Idol-Andreas hemliga kärleksliv: 1. Man kan dö av svininfluensan. 2. Man kan dö av vaccinet och 3. Eh, ja, vad var det tredje nu då..? Alltså, trots en djupt rotad bacillskräck, som får verklighetens folk att stå som truliga tonåringar när någon vill skaka hand, så svarar dom ”Vet inte” när Aftonbladet frågar om de ska vaccinera sig. De flesta motiverar sin tvekan med standardsvar 1A: “Jag har hört att det är farligt men jag har inte fått nån information.” Nehej, men om du nu är så totalt okunnig kanske du borde flytta två minuters uppmärksamhet från TV-guiden i Se&Hör och lägga dem på Vårdguiden istället?

När verklighetens folk försöker hälsa med händerna sammanpressade framför bröstet i en tafatt namaste håller vi mälarhöjdare på att garva oss harmynta. Då vill vi kindpussas och kramas värre än nånsin. När verklighetens folk öppnar toadörren med pappershandduken, som de sen snabbt kastar i papperskorgen medan de skjuter igen dörren med rumpan, öppnar vi med ett stadigt grepp om vredet och sätter dödsföraktande vår bara hud i direktkontakt med handtaget. När verklighetens folk oroar sig för att handspriten kan fatta eld väljer vi obesprutad frukt så att den garanterat dignar av bakterier, svampar, alger, sporer och virus. Och spritas det i Mälarhöjden kan du vara säker på att det handlar om mörk, aromatisk årgångsrom, inte genomskinlig apoteksgel som smetas på köksredskap, handväskor och dagisbarn.

Stolt, stursk och styvnackad. Sån är vår läggning. Inte bleksiktigt anemisk. Så tyvärr Jacko, det blir inga handskar, munskydd eller syrgastält i Mälarhöjden. Det är inte vår grej.



Dra

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-10-05 23:59:01

En frostnatt är tillräckligt. Sen börjar mälarhöjdaren yra om att han borde dra. Bara sticka från denna gudsförgätna halvö befolkad av sönderskattade, självbildsstukade, introverta socialbidragstagare – som både anser sig drabbade av jantelagen OCH menar att dom är det mest demokratiska, jämställda och miljövänliga folkslaget i världen. Som dessutom är etta på allt från ledarskap och mobiltelefoni till musik och glastillverkning. Bara dra från detta trångsynta, självgoda världssamvete som leker akutmottagning för halta, lytta och apatiska från alla universums kända delar.

Men trots att Mälarhöjdarens allmänna missnöje kan få en närking att framstå som entusiastisk är det vädret som verkligen får singlemalten att rinna över. En frostnatt som sagt, sen är rekordsommaren glömd. En tillfällig besökare från Texas skulle lätt kunna tro att livet i Mälarhöjden består i evig väntan på inställda pendeltåg (vi åker inte ens pendeltåg), av lövhalka, fönsterskrapande, dubbdäcksbytande, snöskottande och lårbenshalsbrytande. OM vi hade fått nån riktig vinter förstås, inte bara slask som de senaste femton åren.

Sålunda slirar varenda middagsbjudning förr eller senare in på nödvändigheten av att kasta loss från myglande chefer och likgiltiga medarbetare och bara dra till nåt ställe där man slipper tänka på säkra case med uppsida i en vikande trend, kvadratmeterpriset på handgjort klinker eller vilken rekondare som använder bästa vaxet till Jaggan. Sticka till ett ställe där man kan baravara – i shorts och sandaler.

Att sticka är mälarhöjdarens stora dröm. Men tro inte att det bara är snack. Vi kommer att göra det. Först ska vi bara dra ihop en grundplåt så att vi håller oss flytande ett par år i Malaysia. Och amortera av kåken. Och låta ungarna flytta ut. Sen är det bye-bye frostnätter. Då är det vi som drar.



Tro

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-09-28 21:57:03

Trots konfirmandernas mangranna deltagande under kyrkoåret gapar bänkarna i Mälarhöjdens kyrka för det mesta tomma under högmässan. Knappt någon satsar söndagsförmiddagen på att låta sig upplyftas av prästerligt filosoferande kring dagens predikotext. Inte ens kyrkokören är ett dragplåster i benvaxningsklass. Koristerna övermannar lätt besökarna i såväl styrka som antal.

Det här betyder inte att mälarhöjdaren saknar tro. Inte alls. Tänk inte ens tanken att skicka hit en armé av okyssta ungmör i frälsisuniform, hårpiskor och flaskbottnade glasögon för en missionsinsats i villaidyllen. De tomma bänkarna betyder bara att vi inte köper in på svenska kyrkans idé om Gud. Den bokstavliga tolkningen om en dömande men likafullt kärleksfull evig Fader, allsmäktig, skäggig och allestädes närvarande, har ju kämpat med sjunkande opinionssiffror i decennier. Men även den mer metaforiska uppfattningen att Gud är ett annat ord för universum, kärlek, naturen, positiva energier eller ett högre medvetande har börjat tappa i popularitet.

I Mälarhöjden tror vi på Något. Och alla har sin egen tolkning av detta Något. Anledningen är dels att vi är individualister som varken vill bli hopbuntade med korssvingande svartrockar eller rökelsebrännande orange kaftaner. Men den viktigaste anledningen är att ingen ska begripa vad vi egentligen tror på. Varken vi själva eller nån annan ska riktigt, riktigt förstå. Du kan fråga tills du blir blå: ”Vadå något? Berätta!” Men den gubben går inte. Om du gissar att Något betyder andar, änglar, keruber, telepati, aura, karma, tidigare liv, fjärrhealing, Tor & Oden, personliga guider från andra sidan, häxor, parallella universa eller Kim Il Sung så får det stå för dig. Vi tror bara på Något. Utöver det – appappapp – no clues.

Så trots vår påstådda logik och rationalitet kan du i Mälarhöjden drabbas av bannbullan: ”Du är visst inte så andlig”, utslungad i ett svagt men ändå märkbart nedsättande tonfall. Och den domen ruckar inte ens Leif Silbersky på. För oavsett vad han anför så är han alltid snett ute. Det var ju inte riktigt DET som avsågs med andlig. Nej, vad du än tror att vi tror så tror vi något annat. Något lite större, starkare, innerligare och svårare att förstå och förklara.

I Mälarhöjden är du alltså andligare ju mer du inte kan förklara vad du tror på. Och så måste det vara. För mälarhöjdarens dilemma är ju att vi är logiska och rationella och därför egentligen inte tror på något som inte kan bevisas. Samtidigt VILL vi tro och vara andliga. Eller snarare – vi vill inte tro att allt bara tar slut när vi dör. Vi vill tro att vi är här av en anledning och att det finns en mening med vår korta stund i Mälarhöjden. Att allt inte bara är slump, sannolikhet och evolution. Därför tror vi på något som är så vagt att ingen kan komma och spräcka konceptet. På Något.



Brackor

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-09-22 15:18:56

Det är en sak som måste sägas väldigt klart och tydligt: I Mälarhöjden är vi INTE brackor. Vi har absolut inget gemensamt med det debila garnityret i Svenska Hollywoodfruar, varken med de blonderade bimbosarna till fruar eller med deras tre ostkrokar höga brunskrynkliga Berslusconikloner till män. Det här säger jag på förekommen anledning: Vi är inga brackor!

OK, det kan hända att någon i Mälarhöjden, inte många nota bene, gått till kirurgen för att fixa buken eller nåt hängande ögonlock. Men sådan plastik har ju inget med botoxdöda ansikten, porriga bröstförstoringar eller vulgära guppyläppar att göra. I vårt fall handlar det bara om att återställa en del av vad gravitationen vållat under årens lopp. Så att man kan se lika pigg och fräsch ut som man känner sig. När allt kommer omkring fixar varken Clarins Beauty Flash Balm eller dagliga överdoser yoghurt hur mycket slapp hud som helst.

Och visst kan det hända även i Mälarhöjden att någon gift sig mer på logik än på känsla. Eller gått med på sex för husfridens skull. Eller väntar med att skilja sig tills finanskrisen släppt greppet om arbetsmarknaden. Men det är ju en helt annan sak. Att jämföra såna vardagsval med livet för nazipinupporna i Hollywood är ju bortom befängt.

Och sannolikt finns det nån, inga namn, som köpt en Mercedes SL 500 Cab när det egentligen skulle gått lika bra att stoppa in shoppingkassarna i en Ford Fiesta. Och nån kan ha skaffat städerska för att kunna vila ut efter en hård dag med tennis och massage. Och någon kan ha lagt mer deg på sin nya stenmur än vad undersköterskan Carina får över efter ett arbetsliv i på Axelsbergs servicehus. Men herregud, det är ju ändå helt absurt att jämföra oss med de sinnesslöa våpen i Hollywood. För vi är inga brackor. Vi är smarta!



Mälarhöjdens dag

Situation Mälarhöjden Posted on 2009-09-15 22:51:31

I söndags gick det årliga evenemanget Mälarhöjdens dag av stapeln och Mälarhöjdsandan peakade. Tänk barnen från Frostmofjället fast iförda seglarskor, piffiga babyblå lammullströjor occh designerglasögon så får du en bild av hur mälarhöjdarna gick man ur huse, två och två, hand i hand, för att nere vid Klubbensborg uppbåda grannsämja och lokalpatriotism bland kaffestånd, ponnyridning och loppisfynd.

Mälarhöjdens dag arrangeras av Villaägareföreningen, vars övriga verksamhet består av trädbeskärningskursen i februari, uthyrning av kompostkvarn och elektrisk avloppsrensare samt – rensa kalendrarna – trafikkontorets årliga föredrag om kommunens planer för trafiken i området (inga). Förutom dessa kioskvältare innehåller föreningens nyhetsblad den stående uppmaningen att “Nu är det dags att klippa häckar och buskar” och påminnelsen att “Nu är det eldningsförbud.” Ordet nyhet i nyhetsbladet ska alltså förstås i sin allra generösaste bemärkelse. Trots det får varje nytt blad kompostkvarnsuthyrningen att rusa som Bolt på steroider.

Men så plötsligt är det september och dags för Mälarhöjdens dag. Det är föreningens logistiska elddop och för att underlätta lite för de ansvariga ser den, precis som nyhetsbladet, alltid likadan ut. Här har man kokat ner devisen ”Varför ändra ett vinnande koncept?” till det mer kärnfulla ”Varför ändra ett koncept?” In med nåt trevligt sångnummer – vad sägs om vokalgruppen Riltons vänner, dom är trevliga? Och så nåt trevligt för barnen – jag har hört att teaterpjäsen Bockarna Bruse med Tant Klavér är trevlig. Och så brukar ju föräldraföreningen medverka, och partierna, det är ju kyrkoval snart, och lokalavdelningen av Unicef. Det blir trevligt. Japp, då ska vi bara ringa och be dem medverka.

Som vanligt är det kaffe- korv- och glassförsäljningen som funkar bäst. Det är ett enkelt koncept där alla förstår poängen. När det gäller föräldraföreningen är det lite knepigare. Alla som borde vara med är det redan och övriga tillhör inte målgruppen. Och syftet med Unicefs närvaro verkar lika dunkel för dom bakom disken som framför. Men alla spelar artigt med och ställer respektive svarar på frågor om hur mycket dom där rissäckarna som det står UN på egentligen väger. Sen köper man pliktskyldigast en pin och känner att man tagit sitt globala ansvar.

Sålunda styrkta till kropp och själ kan alla gå hem två och två med sina lammullströjor över axlarna. Och man pratar om hur trevligt det var att dricka kaffe och prata med grannarna och lyssna på Riltons vänner. Och tänk att rissäckarna väger 50 kg. Hur orkar de stackars afrikanerna bära hem en sån? Men det är klart, dom har väl inte samma uppförsbacke som vi. Nej nu måste vi hem och klippa häcken och sen hyr vi kompostkvarnen. Det är visst eldningsförbud.



Next »